|
Jag har precis gått upp, solen gick ner liggandes, vid kajens ände, ska jag sjunga där att befria mig från mina bekymmer, från mina uttråkad, jag tackar dig för att du har liv även om den är fylld av ensamhet och av bitterhet är jag kär i naturen, den fyller min ensamhet, jag har ingendera fru eller barn, jag lever och överlever smärtsamt, kommer jag att ha kärlek en dag, jag hoppas det annars blir det en sorgligt liv att förbli i glömska.
|