|
|
Kvarnen
Fragment
¿ När jag är framför mig,
I den tvivelaktiga klarhet i vilken dess form skisserades,
Står på kullen som ett levande monster
Vars måne på gräset spred den enorma skuggan,
En enorm väderkvarn vände armarna i vinden.
Var kommer det ifrån då att jag bor, som man ser i en dröm
Någon skrämmande kropp som reser sig och sträcker sig
Tills du rör vid det avlägsna himlavalvet med din panna,
Den gamla kvarnen växer så ur proportion
Att hennes armar, virvlande av ljudet av slöjor,
Plötsligt förlorade sig själva bland stjärnorna,
Att falla tillbaka, lysande av gyllene damm
Att de hade stulit från kometernas dräkter?
Sedan, som för att granska deras sublima erövringar,
Knappt nedstigna gick de upp igen.
(23-24 oktober 1897)
Guy de Maupassant, olika dikter
|
