|
|
Charles VAN LERBERGHE (1861-1907)
Gräset är mjukt och djupt
Gräset är mjukt och djupt
Under de hängande grenarna,
Tung med frukt och vita blommor;
Tung är den berusande doften,
Och söt är skuggan. Vi låg där;
En döv sömn rinner genom blodet.
Och grenarna sänks och böjs,
Och smeker dig med långa borstar,
Smek dig och lyft dig upp
Jorden mjukt;
Och trädet tar dig i sina starka armar,
Det glada och darrande trädet
Som lyser i ljuset.
Den omfamnar dig och vaggar dig i luften,
Och vi är han, vi är hans saft,
Dess bördiga styrka, och man ryser
I dess framväxande blommor och dess frukter,
I sina tusentals ljusa löv;
Vi andas in dess andetag, vi balsamerar jorden.
Och vi vaknar som en frukt som faller,
En tung, vermiljonfrukt,
I det djupa gräset,
|
